10%

av 7 åriga barn har problem med att sova torrt hela natten [1]

44%

risk att ett barn blir sängvätare om ena föräldern varit det [2]

70%

av sängvätande barn är pojkar, 30% är flickor [3]

Uroterapi (blåsträning)

Blåsträning bör genomföras på alla barn som inte är torra på dagen eller varken på dagen eller natten p.g.a. överaktiv blåsa (se Torr på natten, våt på dagen). Detta gäller även sängvätande barn där man kan misstänka att blåsan är överaktiv på natten, p.g.a. att de kissar mer än en gång samma natt. Blåsträningen bör om möjligt starta flera veckor innan den medicinska behandlingen tar sin början. Man skall dock inte använda uroterapi förrän läkaren slagit fast att urinläckaget inte orsakas av sjukdomar eller missbildningar av blåsa och urinrör eller av nervsystemet.

Basal uroterapi

Denna består av tidsbestämda kissningar och utnyttjar det faktum att urinblåsan och urinrörets slutmuskel står under hjärnans och därmed viljans absoluta kontroll hos den friska och mogna individen. Man kan starta en kissning även om blåsan inte är full. Man kan också vänta med att kissa en bra stund fastän blåsan signalerat att den behöver tömma sig och man kan stoppa flödet av urin mitt under kissningen. Blåsan är unik bland kroppens organ genom att den är försörjd av nerver både från det automatiska (autonoma) och från det viljestyrda (somatiska) nervsystemet. Mognad fram till kontinens respektive viljestyrda kissningar är fullbordad hos det blåsfriska barnet (90% av alla barn!) vid c:a 3 års ålder utan att barnet behövt några instruktioner om hur det skall gå till. Liksom utveckling av talet och förmågan att stå och gå upprätt kommer blåskontrollen med automatik. Ett nedärvt program i nervsystemet styr det här förloppet.

När denna utveckling av blåsnerverna är försenad, oftast på ärftlig grund, blir resultatet vanligen överaktiv blåsa. Med överaktiv blåsa menas att blåsmuskeln inte är normalt avslappnad mellan kissningarna utan drar sig samman en eller flera gånger innan blåsan blivit full. Femåringen med överaktiv blåsa känner ett behov att kissa vid var och en av dessa sammandragningar och springer till toaletten för att inte kissa på sig men lyckas inte alltid med att hålla sig torr. Det är viktigt att förstå att barnet väldigt gärna vill hålla sig torrt men inte har en aning om hur det skall gå till. Så småningom tröttnar barnet på sina fruktlösa störtlopp till toaletten, resignerar inför sin överaktiva blåsa som det inte går att bestämma över, och ”låter naturen ha sin gång”. Nu blir inkontinenstillfällena vanligare men barnet svarar ”jag kände inte att det kom” när mamma frågar ”varför gick du inte och kissade?”. Det är inget fel på barnets känselnerver, men barnet bromsar nu signalerna från blåsan så att de inte når medvetandet. Så som barn ofta gör med otrevliga saker som de inte kan hantera.

Basal uroterapi syftar till att få barnet att ”återerövra” sin blåsa, alltså erkänna signalerna från blåsan, och att få viljemässig kontroll över blåsans arbete. De tre elementen i basal uroterapi är information om blåsfunktionen, instruktion om hur träningen skall gå till, och stöd och uppmuntran för att klara programmet. Målet är att få barnet att uppleva toalettbesöken som en regelbunden och naturlig del av vardagen. Träningen förutsätter att barnet samarbetar, då det annars kan sluta i en kamp som bara förvärrar barnets upplevelse av sitt problem.

Verktyget är tidsbestämda kissningar vilket är lättare sagt än gjort att genomföra och kräver att både barn och föräldrar visar tålamod och ihärdighet. Tillsammans med föräldrarna och barnet gör doktorn eller uroterapeuten ett dagsprogram som passar barnets dagsschema och där kissningar skall utföras på bestämda klockslag, t.ex. varannan timme (eller oftare till en början om barnet har en uttalat överaktiv blåsa). Vid det bestämda klockslaget skall barnet uppsöka toaletten och kissa. Det är viktigt att förskole- och skolpersonal involveras i detta schema.