10%

av 7 åriga barn har problem med att sova torrt hela natten [1]

44%

risk att ett barn blir sängvätare om ena föräldern varit det [2]

70%

av sängvätande barn är pojkar, 30% är flickor [3]

Därför kissar vi mindre på natten

Lika naturligt som det är att vi ska kissa då och då, lika komplicerad är själva processen.

När blåsan är full går signaler till hjärnan via ryggmärgen om att nu är det dags att kissa. Hjärnan reagerar genom att sända signaler till blåsans slutmuskel om att den ska slappna av så att urinen kan komma ut. När vi kan ”hålla oss” betyder det att vi en kortare eller längre stund kan hålla tillbaks hjärnans meddelande – t.ex. till vi kommer in på toaletten.

Barn har svårare att hålla sig än vuxna. Många är torra vid 2-3 års ålder, men det är inte onormalt att det dröjer längre. Ofta kan man hålla sig torr på dagen långt innan man klarar det på natten.

Att barnet kissar i sängen på natten beror på flera olika faktorer. En avgörande orsak är naturligtvis att barnet inte vaknar när blåsan blivit full och behöver tömmas.

Varför blir då blåsan full under sömnen?

Antingen producerar njurarna mer urin nattetid än en normal blåsa kan rymma, eller så är det sängvätande barnets blåsa mindre än hos jämnåriga barn.

Nyare forskning har visat att cirka en tredjedel av alla barn som kissar i sängen nattetid gör det för att de har en mindre blåsa än jämnåriga. Även om de producerar mindre urin under sömn blir blåsan ändå full och behöver tömmas.

Man har dock tidigare kunnat fastslå att flertalet sängvätare har en för låg produktion av ett protein som heter vasopressin, även kallat ADH vilket står för antidiuretiskt hormon (antidiuretiskt betyder ”bromsar urinproduktionen”). Vasopressin minskar alltså produktionen av urin om natten, så att urinen blir mer koncentrerad. Det märks genom att urinen är mörkare. Om barnet inte producerar tillräckligt med vasopressin blir urinen ljus och riklig, och blåsan blir överfull på natten. Barnet behöver då kissa.